Vi har gått över till vintertid - det blir inte mer sommar i år!
Oj vad fort tiden går...
Jo, nu var det som så att vi (läs hustrun) bestämde redan i våras att en resa genom Europa skulle vara trevligt.
Boende bokades i en by som heter Umag i nordvästra Kroatien. Sedan glömdes allt det där mer eller mindre bort, under en period.
Helt plötsligt var det slutet på Augusti, och avresedagen närmade sig med stormsteg. färjealternativ snabbscannades, bestämdes och ändrades. Resrutter, kollades upp, godkändes och förkastades på löpande band. Helt plötsligt kom vi på att – Vi skiter i att planera.
Bilen lastades med dvdfilmer (se annan plats på forumet) lite kläder och ett par brassestolar, för vi skulle ju vara borta ganska länge. En extra flaska med spolarvätska lades på strategisk plats i skuffen.
Onsdagen den 31:e Augusti var dagen D, Ungarna som hade fått ledigt från skolan fro.m torsdagen kom hemsläntrandes strax efter skoldagens slut. In med juniorerna i bilen, så var packningen komplett. Nu var vi på rull.
Kör upp på E6:an i Kungsbacka, redan här föll jag i koma (en väl utstuderad reflexhandling efter många års tur o returresor på denna fruktansvärt trista typ av väg.) Vaknade nog inte till förrän jag passerade första 120km/tim skylten,,, Vad ända in i …
Så slog det mig, - Eftersom jag sällan kör söder om Varberg nu för tiden, har jag helt missat vägverkets fösökssträcka med höjd hastighet genom halland. Cooolt tänkte jag 120 knyck helt lagligt. Men det tog inte lång stund innan jag insåg att jag fallit tillbaka i mitt komatillstånd, vilket innebär ca 120 på mätaren. (Ca 109km/h verklig fart?).
Snart kom vi till Helsingborg, där vi spanat in på bensinpris.se att det gick att tanka utan att ta banklån. (Glöm inte att riktpriset var uppe i 12,79/lit.). tankning och besök på stormarknad, för att
storhandla en del matnyttigt.
När vi kom ner till färjan insåg vi att det var tur att vi spanat in lägsta bensinpris, för rederiet skulle ha bränsletillägg på färjepriset, men det hade de visst glömt att nämna när vi via tfn. förhörde oss om priser. Men som medlem i en större campingförening hade vi lite rabatt på färjepriset, och bränsletillägget lät värre än var det var.
Cruising på farthållare genom Danmark, för att kunna rulla upp på färjan till Puttgarten utan att knappt ens toucha bromspedalen.
Kl. 2300 rullar vi iland i Tyskland, på något oförklarligt sätt när vi rullade söderut på autobahn, hamnade farthållaren på 120 km/h, och vi lunkade på i mörkret. Fram på morgonkvisten tar vi en timmes paus på ett tanken und rasten utanför Heidenheim i södra Tyskland. Efter en stunds relaxande och intagande av frukost fortsätter resan söderut.
Strax innan gränsen till Österrike svänger vi av från autobahn, då vi känner att naturen runt oss kräver ett långsamamre tempo. Denna kontrast som barnen upplever, att somna i platta Danmark för att komma ur dimman på väg in i alperna är hänförande, och deras reaktioner låter inte vänta på sig.
Att köra småvägar genom Österrike tar sin tid, men det är värt varenda sekund.
Nästan helt utan att köra fel (vill inte kalla det
vilse, snarare alternativa vägval) kommer vi vid lunchtid in i Innsbruck. Den som tror att Österrike bara är ett vinterland har fruktansvärt fel.
Att krydda denna skildring med bilder är inte rättvist, eftersom våra fotokunskaper inte skulle göra landskapet rättvisa (känner att Stahl satte nivån med sin stämningsbild tagen på väg till jobbet). I Innsbruck råkade vi på en Svensk institution som även glimtat till på höga pelare längs vägen genom Tyskland. På direkta order från de yngre medresenärerna intogs så lunchen på Ikea.
Sedan gicks eftermiddagens resrutt igenom, och vi kom fram till att serpentinvägar är häftigt.
Den nya fina betalmotorvägen som skär genom landet som ett ärr i ett piratansikte beskådades underifrån, ovanifrån och från höger och vänster sida. På vår väg mot brennerpasset körde vi zickzack runt/på och under motorvägen, jag tappade räkningen ungefär vid 50 gånger.
Det är en konstig känsla att passera ett betongfundament mitt i en dalgång och titta rakt upp 100 meter för att se undersidan av en motorväg som balanserar på toppen av detta gigantiska fundament.
Fram på eftermiddagskröken passerar vi en dammig och övergiven tullstation i en liten by, och vips så var vi i Italien. Nu börjar det lite smått luta neråt och vägarna blir ännu krokigare.
Framåt niotiden på kvällen rullar vi in i en av alla de små byar som ligger som ett pärlband längs vägen. Plötsligt skriker hustrun –Zimmer! Stanna! Jag klappar till bromsen så till den milda grad att abs:en får jobba på den nu lite daggvåta vägen.
Inte en enda gång under dagens etapp, har barnen frågat efter film, naturen på utsidan har varit som en enda lång show.
Damen som hyr ut rum kan inte ett ord engelska och har ingen lust att förstå min knaggliga skoltyska, så jag byter snabbt till min lätt Göteborgsinspirerade Svenska, och det går plötsligt alldeles utmärkt att få ett familjerum med dusch. Inte för att damen begrep svenska, men vi kom på samma nivå språkligt, hon talade italienska och jag svenska. Barnen kunde inte för sitt liv begripa hur vi vuxna bar oss åt, men det var ett trevligt rum.
Att övernatta på 2000 meters höjd har sina sidor, framförallt när det mitt i natten kommer in ett åskväder.
Att vara mitt i molnen när det åskar var en helt ny och vibrerande upplevelse, Slagregn och blixtar i tusental under någon timmas tid, för att sedan lika plötsligt som det kom bara vara borta igen. Ojojoj vad gott vi sov sedan.
Ny dag, nya vyer. Vi styr fortsatt söderut med sikte på motorvägen som bär oss mot Venedig.
Vi hade hört att allt skulle vara dyrt i Italien, och det stämde ju. Bara att parkera bilen (man får inte köra bil i Venedig, för Er som inte känner till det) kostade 18€.
vi valde ett parkeringshus som låg precis efter den långa bron direkt på höger sida. Parkeringsvakterna var vänliga nog att upplysa oss om att det gick "buss" dvs. båt från en hållplats alldeles i närheten, men att de kunde fixa fram taxibåt som skulle vara sååå mycket smidigare. Bara 7€ per person, + att vi skulle vänta tills vi var en grupp på 20 pers.
-Njae, sa jag på bredaste svenska, -det tror jag vi skiter i, som drängen Alfred sa till Lina. vi promenerar in istället. De italienska parkeringssnubbarna vrålade efter oss att vi var helt galna och förmodligen skulle dö en plågsam död i våra förök att med apostlahästarna ta oss till målet.
-Ta Ni hand om vår
Santafé, så fixar vi resten svarade hustrun, och tog täten.
Promenaden tog ca. 15 minuter, sedan var det ett rent nöje att vandra genom trånga gränder och spatsera på bakgatorna, där turisterna sällan går.
Efter ett upplevelserik men kort visit i Venedig rullade vi vidare, nu mot Lido. Det ligger en hel hög med campingplatser på Lido, och tanken var att reka för ev. framtida besök. Kanske äve att finna en övernattningsstuga.
Vi fick tji, med besked, varvid vi rullade landsvägen mot Trieste. Nog finner vi något krypin längs vägen resonerade vi.
Efter en alldeles delikat pizza, intagen på en trattoria på Italienska landsbygden i solnedgången insåg vi efter samtal med personalen att vi kommit till Italien sista helgen på Italienarnas industrisemester. Inte ett enda camere att finna i hela landet.
Dagen slutade vid halvett tiden på natten, bakom gränsstationen mellan Italien och Slovenien.
Nu har det blivit lördag, och det vackra Slovenien ligger framför oss. Sedan tidigare var ett besök i Postonjagrottorna inplanerat, och när vi nu var i närheten avverkades det på lördag förmiddag. Om Ni hamnar i de trakterna...missa inte grottorna.
img]
http://www.hyundai.nu/bilder/Santaclaus ... %20038.jpg[/img]
Som vanligt som den käcke svensk jag är, kunde jag inte hålla mig när guiden frågade om vi hade några synpunkter på guidningen.
-Jag skulle gärna vilja ha en brochyr på svenska, sa jag väl medveten om att mitt skämt skulle falla i god jord.
Döm om min förvåning, när jag på väg ut blir ikappsprungen av guiden, som sticker något i min hand och ber om ursäkt för att hon inte var förberedd.
Om någon vill ha brochyrer på svenska om Postonjagrottorna, ring mig för ett eget ex.
På sista etappen kom verklighetens Euoropa ikapp oss, när hustrun säger, -Nu borde vi närma oss gränsen. Jag kollar i den från jobbet lånade kartboken och konstaterar, -Nej älskling det finns inga mer gränser nu. Men hallå, hörs från baksätet, hur gammal är din karta egentligen?
Hmmm, bläddrar upp första sidan, tryckt 1991. Okay landet vi är på väg till fanns inte 1991, men som tur är stämmer väderstrecken fortfarande.
En och en halv timmes kö vid gränsstationen (yttre gräns, Slovenien är med i EU, Kroatien är det inte) men sedan var det bara 20 minuters resa till målet.
En veckas semester på badort, sedan var det dags för hemresa.
Startade kl 14:00 från Umag,
inklusive en och en halv timmes kö vid gränsstationen (yttre gräns, Kroatien är inte med i EU, Sloveinen är), och mat + någon timmes STAU på Österrikiska motorvägar,
anlände vi till puttgarten kl 08:00 på söndag morgon. Räknade kallt med att vara hemma 14:00, skulle alltså klara sträckan på 24 timmar. Coolt. Det sägs ju att tid är pengar.
Som Ni förstår betalade vi motorvägsavgifterna för att komma snabbt hemåt. man var ju sugen på att komma till jobbet på måndagen.
Men nu var det söndag, och affärsverksamheten i norra Tyskland slår upp portarna först kl 11:00. Tre timmar att fördriva, eftersom det hela sommaren funnits i beräkningarna att förråden skulle fyllas nu. Herregud vad bra det är med dvd i bilen...
Om nu tid är pengar, så vet jag inte hur i hela friden jag kan ha sparat pengar på att slösa tid, men hemkomsten var 18:00 istället.
Egentligen inte så illa det heller, bonusen var att jag för första gången kände behov av att använda ljushödsregleringen de sista 40 milen.
Familjen är nu många upplevelser rikare, santan har lite fler mil på mätaren, och en ännu större plats i våra hjärtan.
Hustrun, som inte är någon stor älskare av bilar sa häromdagen helt spontant. -Du, den här bilen behåller vi länge.
avsked till den ”älskade” golfen och en natts tågåkande till Östersund. Något nervös väntan på Tomas som hämtar oss vid tåget och en kort bilresa till affären. Bilen är i superskick (vad jag nu kan bedöma) och efter lite förhandling så är den vår….=) 
….Ds.
