Annons

Byta bil tankar

1
Går i tankarna att byta bil.
Har en I40 kombi 2014 just nu som rullat kring 10 tusen mil.
Har hittat en Santa Fe premiumplus 2.2 crdi sju sitsig 2016 års modell.
Det är ett visningsex som gått kring 3000 mil.
Den verkar fullutrustad plus webasto som jag rankar högt.
Har väl inte några specifika frågor utan vill mer veta va folket här tycker om den bilen.
Annons

Re: Byta bil tankar

4
Det som får oss att tveka är bagageutrymmet. Kanske en grand skulle passa oss bättre men helt annan prisklass då.
Vi är 5 i familjen å använder just nu barnvagn. Så utrymme behöver vi.
Va säger ni andra om bagaget på santan?


Skickat från min iPhone med Tapatalk

Re: Byta bil tankar

6
Nu är ju tråden asgammal, och möjligen inte något som intresserar originalförfattaren längre. Men jag hade gått och tittat på en Santa Fe av denna generation länge. (Jag tycker att de är urtjusiga.) Jag gjorde dock inte slag i saken av två anledningar:
1. Den har varit för dyr. Jag som kör 700-800 mil om året vill inte ha en bil som står och tappar stora värden på parkeringen. Det är kapitalförstöring.
2. Diesel. Skitigt, smutsigt, luktar illa och tankpistolerna är ofta kladdiga.
Nu har denna generation kommit ned i pris så pass att även en sådan som jag kände att jag kunde snegla åt en på riktigt, och faktiskt läsa lite annonser. Dessutom så finns ju HVO100, som förvisso är lite dyrare än diesel, men som ändå är rätt klimatsmart.

Jag har kört Hyundai i 9 år nu, köpte en Santa Fe -02:a med V6:a och alla tillval som fanns 2012. Den körde jag i fem väldigt fina år innan jag bytte in den mot en 2011 års IX35:a Sport med 2 liters bensinmotor. Det var en mycket trevlig bil och den passade oss som småbarnsfamilj med 2 barn helt perfekt. Vi bor i en urban miljö, och vårat körmönster de senaste åren har varit korta sträckor runt stan. På senare tid så har körmönstret ändrat sig en smula då vi oftare kör längre sträckor, och använder bilen vid färre tillfällen. Därmed så kände jag att vi kunde börja titta på en bil med dieselmotor. (Jag har alltid varit lite rädd för igensatt partikelfilter också.)

Efter att ha lobbat en tid hemmavid, så började även min bättre hälft känna att det tiden för att byta bil var kommen. Hon har dessutom inte körkort, och har ”väntat” på att vi ska köpa en bil med automatlåda igen. Dessutom så tänkte vi att vi ville byta bil medan vår IX35:a fortfarande var värd något. Efter att ha sonderat terrängen en smula, så hade jag trattat ned det hela till ett par passande objekt som jag tänkte presentera. Då omkullkastade den bättre hälften mina planer genom att presentera en bil som låg lite utanför den tänkta budgeten. Men som tickade för (typ) alla boxar jag hade på min lista. Den var röd, den färgen är galet snygg, och med ljust skinn. Fullservad hos Hyundai. (Väldigt viktigt för Hyundaiförsäkringen.) Dessutom utrustad med parkeringsassistansen och därmed parkeringssensorer i fronten också. Mitt car-sense burrade och pirrade i bröstet. Rejält.

Vi bestämde att vi skulle åka och titta på bilen dagen efter, vilket betyder att vi tänkte åka och köpa den. (Titta = köpa) Ärligt talat så skakade jag, i mitt stilla sinne, tass med försäljaren när jag parkerade min bil vid handlaren och såg pärlan stå parkerad utanför hallen. Den där skulle jag bara ha. Det var med viss möda som jag försökte agera cool inne i hallen när jag förklarade att vi var intresserade av just den bilen. Under provkörningen så cementerades mina känslor, den där bilen skulle bara bli min. Inte vår, min.

Tillbaka i hallen satte vi oss ned, och så ville säljaren att jag skulle tala om vad jag ville ha för min bil. Jag kontrade med att jag inte ville sätta en siffra på min bil, eller hans, det intressanta i sammanhanget var vad jag behövde lägga emellan, så kunde han få bolla med priset på bilarna bäst han ville. Jag och frugan hade naturligtvis pratat om mellanskillnaden under provkörningen, troligt scenario, bästa scenariot och otänkbart scenario. Typ. Jag lade mig strax under bästa scenariot, i bästa fall så ville inte säljaren pruta upp särskilt mycket mer, men jag trodde att han skulle (åtminstone försöka) trycka upp mellanskillnaden till det vi trodde var det troliga scenariot. (Jag hade pratat med en annan bilhandlare per telefon tidigare i veckan, och hade därmed ett hum om värdet på min bil. Trodde jag.) Säljaren kontrade då, märkligt nog, med att de var beredda att ge mig såpass mycket mer för min bil i inbyte, att mellanskillnaden skulle bli lägre än mitt utgångsbud. Lätt chockad så böjde jag mig fram och tog ett rejält tag om säljarens karda innan han hann ändra sig. Budet i sig innebar förvisso att jag inte hade prutat en spänn på nya bilen, men de hade sänkt priset med 5K dagen innan, och jag fick ett väldigt bra inbytespris för min bil. Den röda Santan var därmed min. Jag var, och är, så nöjd.

Santa Fe:n är en jäkligt bra bil. Den är inte lika tyst som min gode väns XC90 (2014), då en del vägljud och viss vindbrus från speglarna hittar in i kupén. Men den är så mycket bekvämare och tystare än vår gamla IX35:a, en så mycket bättre bil, oj oj oj. Däremot så har vi konstaterat att koreanerna har dämpat motorljudet mycket bättre i Santan än vännens XC90. Det är faktiskt knappt det hörs att det är en diesel så fort man lämnar tomgången.

Jag älskar att jag får plats i bilen. Lite ont om plats att ”sitta bakom mig själv”, men så är jag 1,95 och väger dryga 130 kilo, så jag är därmed fullvuxen. Jag som en kung bakom ratten vilket är viktigast då jag är ensam med lapp i familjen, jag sitter även mycket bra på passagerarplats i fram. Bra för framtida bruk. Det är ärligt talat inte många bilar som jag gör det på, då man inte kan sänka sitsen på passagerarsidan på särskilt många bilar. Inte på Santan heller, men det är så pass högt i tak att det inte gör något.

Jag älskar glastaket. Det var ett krav på min sida då jag noterat att Santans kusin Sorento har enorma problem på de bilar som inte har glastak. (Rostbubblor ovankant vindruta.) Vi kör med gardinen öppet jämt, och luckan har jag (typ) alltid haft öppen när det varit väder.

Jag älskar auto hold-funktionen, sen jag upptäckte den så är det något jag klickar igång så fort jag lämnat parkeringen. Alltid.

Jag älskar rattvärmen. Jag har inte haft tillfälle att använda den så många gånger ännu, men jag uppskattar den inte mindre för det. Aldrig en bil utan igen. Även rattvärmen var ett krav från min sida.

Jag älskar alla möjliga små funktioner som bilen har, som jag inte har haft på tidigare bilar. Att den varnar för att hjulen är väldigt snedställda när jag startar bilen, om de är det, att sidospeglarna vinklar ned sig när backen läggs i, att stolen går bakåt en smula när jag stänger av motorn och öppnar dörren, det underlättar utsteget. (Jag har Telia sense, och dongeln stjäl utrymme, hade stolen inte gått bakåt hade jag slagit i mitt ben varenda gång tror jag.) Bilen är galet teknikstinn och jag velade lite mellan en Santa eller XC60, men Volvon har ju (för?) högt andrahandsvärde och motsvarande utrustning och miltal gör Volvon betydligt dyrare eller äldre.

Jag älskar att det är så lätt att låsa bilen genom att trycka på knappen på dörrens utsida, men att det ändå går att öppna skuffen trots detta då man har nyckeln i fickan. Eller att man kan låsa bilen trots att bakluckan är öppen, det gick inte på IX35:an.

Vidare så uppskattar jag att bilen har värme i baksätet. Det är ovanligt bland lyxtyskarna av samma årgång, och XC90 har det inte alls på samma årgångar. Jag hade det i IX35:an också, och det var otänkbart för mig att köpa en bil utan, aldrig i livet att mina barn skulle behöva ”nedgradera sig” till ett baksäte utan värme. Nu har baksätet till och med värme i två steg, vilket är den ultimata lyxen enligt två pojkar som nätt och jämt klarar sig utan sittkuddar. (De skryter om bilen för sina vänner.) Att bilen dessutom har gardiner att fälla upp i dörrarna bak gör inte saken sämre.

Bilen är dessutom utrustad med krok. Och därmed så saknar den ”bara” en aktiv farthållare, som tyvärr inte finns på just den årsmodellen. Den har (tyvärr) heller inte elektrisk baklucka, något som jag har önskat länge. Men jag undrar om det finns på den årsmodellen öht. (2014)

Att just den här bilen ”bara” har gått knappa 13K och var 7 år vid köpet bidrog också till att det blev just den, då Hyundaförsäkringen täcker så otroligt mycket fram till 15K mil eller 10 år, vilket som infaller först. Då jag kör så lite så räknar jag med försäkringen i tre år.

Jag hade lite otur då handbromsen (elektrisk) på bilen gav upp strax efter att garantin slutat gälla. Det var väl lite på tiden då jag bara behövt tuta och köra med tidigare Hyundai:er i nio år. Men bilhandlaren tog sitt ansvar och tillsåg att bilen blev lagad. Jag var lite snabb och beställde en ny del innan handlaren godkänt det, så den åkte jag på att betala, men jobbet stod de för. Eloge till handlaren.

Summa summarum så är vi ändå väldigt nöjda med bilen. Den är mycket ståtlig och man åker bra i den, den sväljer mycket last. En V70 sväljer i ärlighetens namn mer, men hur ofta måste man verkligen fylla en sån? Vi fyllde vår IX35:a till bredden när vi åkte på korta semestrar, och vi lär fylla den här i framtiden. Men jag tror knappast att vi kommer att känna att vi skulle behöva en större bil.

Nästa bil blir nog också en Santa, om det blir en facelift av denna generation eller en nyare återstår att se. Beror på när bytet görs och hur prisbilden ser ut. Förmodligen den nyare generationen, så att man får lite nytt utseende inne i bilen. Om du går i bilbytartankar och funderar på en Santa Fe DM, så är det en bra bil du funderar på. Hitta ett välskött exemplar och ta hand om bilen så tar den hand om dig.