Jorå, jag har sett den. Till och med hört någon säga att det var bra käk där.
Men, när man vill lägga mil bakom sig så är det drive-through eller "mack-mat" som gäller.
De gånger jag sitter vid ett bord under resor är lätt räknade - oftast är det under olika färjeöverfarter, och där lyckas i vart fall Stena med konststycket att göra mig besviken - gång på gång...
Ombord på ScandLines "Vogelfluglinie" över Fehmarn belt är maten däremot bra - de Tyska båtarna dessutom betydligt mycket bättre än de danska. (ScandLines ägs sedan några år av Stena, men allt har dom inte lyckast krascha..)
Anyway - Laxbutiken! Att sätta sig på en vägrestaurang när man bara har några mil kvar hem, det finns bara inte.
Tills vi träffade på ett Norskt par, som när dom hörde att vi bodde strax söder om Göteborg blev alldeles till sig - "Ååhh, då måste ni äta på Laxbutiken flera gånger i månaden?"
"Ööh, nej..?"
Dom berättade att innan Laxbutiken öppnade i Ljungkile så såg dom till att åka ner till Heberg/Falkenberg för att äta lunch varje gång dom var i Göteborg - och då börjar man undra...
Att adda 22 mil roundtrip till en 70-milaresa bara för att få äta lunch på ett speciellt ställe - och göra om det regelbundet måste ju tyda på - något, så vi stannade till nu i veckan.
Kalasmat! Trevligt serverat - och snabbt! Trots att etablisemanget var välbesökt kom maten rasande snabbt, och det var verkligen välsmakande!
Skulle faktiskt kunna tänka mig att stanna till igen - och det är väl ungefär lika stort kors i taket som Norrmän som devierar 22 mil ur kurs "när dom ändå är i stan"...
Dessutom har man en 24h "Lax-o-Mat" där man med hjälp av sitt konto/kreditkort kommer in i en obemannad butik och kan plocka åt sig allehanda paketerad lax, färdiga rätter och sallader - som man själv checkar in och betalar för med sitt kort - komplett med 24h telefonsupport om något skulle knasa. Spejsat värre!!!
http://www.laxbutiken.se/
Swedefe
Annons
2
Det är väl inte så konstigt att norrmän åker 22 mil fram och tillbaka för att få i sig lite gott krubb...
Anledning 1. De är vana att åka ut och in i fjordar cirka 10 mils omväg för att bro saknas, fast fjorden är bara en kilometer bred.
Anledning 2. Käket i grannlandet var åtminstone förr i tiden inte mycket att hyvas över. Nu var det några år sedan jag var där, så jag kan ha fel, men i så fall kommer Stahl in med nyvunnen erfarenhet från vårens skidsemester i Noreg.
Anledning 1. De är vana att åka ut och in i fjordar cirka 10 mils omväg för att bro saknas, fast fjorden är bara en kilometer bred.
Anledning 2. Käket i grannlandet var åtminstone förr i tiden inte mycket att hyvas över. Nu var det några år sedan jag var där, så jag kan ha fel, men i så fall kommer Stahl in med nyvunnen erfarenhet från vårens skidsemester i Noreg.
3
Nä, det är sant - finns det något folk om är så bra på att misshandla råvaror som norrmän..?
Hustrun rapporterar om fantastiska måltider på undangömda pärlor i Bergen, Ålesund, Trondheim etc etc - men de är just undanskymda undantag - den genomsnittliga restarangmåltiden i Norge är överprisad, sönderhanterad eller halvrå samt serverad av någon som helst hade gjort något annat...
Själv är jag oftast inte längre bort än Oslo-regionen, men hu vad magen längtar hem efter några dagar...
Swedefe
Hustrun rapporterar om fantastiska måltider på undangömda pärlor i Bergen, Ålesund, Trondheim etc etc - men de är just undanskymda undantag - den genomsnittliga restarangmåltiden i Norge är överprisad, sönderhanterad eller halvrå samt serverad av någon som helst hade gjort något annat...
Själv är jag oftast inte längre bort än Oslo-regionen, men hu vad magen längtar hem efter några dagar...
Swedefe
4
Kul att rota bland gamla rubriker.
Och här finns en som jag varit inne på förut och nu väcker "nytt" liv i.
Senast jag svamlade här var i maj år 2005. Föga anade jag då vad som väntade, men antagligen såddes ett frö i mitt inre.
Jag och hustrun var nämligen på hemväg från en Europaresa i hyrd husbil. Vi hade varit nere i Frankrike, bland annat i Provence, och således fått smak på god och vällagad mat. Vi hoppad därför över färjematen och for trötta och hungriga norrut längs västkusten på väg E20. Vi var nu i slutet av augusti år 2005.
Då blixtrade det till i järnbarken och jag drog mig till minnes något om en laxbutik i Halmstadstrakten. Vi letade, men fann fårstås inget. Frågade slutligen på en mack, där först ingen visste något, men till slut dök där upp en vaken tjej som hade vaga idéer och en tunn vägbeskrivning.
Vi for vidare norrut i rask fart (turbodisel) och hoppades hitta matstället innan stängningsdags. Väl i närheten av Heberg var det tydligt skyltat och vi brummade in i årets värsta slagregnsväder. Klockan var precis 20 och det var exakt stängningstid. Vi såg folk sitta i restaurangen och käka och lyckönskade vår tursamhet. Men tji !!! Det var stängt för nya gäster. Blev omedelbart grinig, hungrig och förbannad.
Men då, upptäckte kära hustrun en annan dörr. Vi gick dit, läste några instruktioner, och vips öppnade sig tidernas super-high-tec-shop. En butik som byggde på elektronik och datateknik. Man kom in via dörrslussar med VISA-kortet, plockade åt sig de utsökt läckra laxrätterna ur kylgondoler, lade plastpåsen med laxvaror på angiven plats på en bänk och vips så stod på en dataskärm vad man var skyldig. Efter att ha betalt med kortet öppnades ytterdörren och man blev utsläppt till friheten och ösregnet. Vi letade upp en trevlig plats och inmundigade godsakerna.
En matupplevelse väl i klass med de franska köken, men mest imponerade faktiskt butiken. Vi kände oss välkomna till framtiden, trots att vi tillhör en utgående modell.
Rekommenderas till alla som passerar Falkenberg.
Och här finns en som jag varit inne på förut och nu väcker "nytt" liv i.
Senast jag svamlade här var i maj år 2005. Föga anade jag då vad som väntade, men antagligen såddes ett frö i mitt inre.
Jag och hustrun var nämligen på hemväg från en Europaresa i hyrd husbil. Vi hade varit nere i Frankrike, bland annat i Provence, och således fått smak på god och vällagad mat. Vi hoppad därför över färjematen och for trötta och hungriga norrut längs västkusten på väg E20. Vi var nu i slutet av augusti år 2005.
Då blixtrade det till i järnbarken och jag drog mig till minnes något om en laxbutik i Halmstadstrakten. Vi letade, men fann fårstås inget. Frågade slutligen på en mack, där först ingen visste något, men till slut dök där upp en vaken tjej som hade vaga idéer och en tunn vägbeskrivning.
Vi for vidare norrut i rask fart (turbodisel) och hoppades hitta matstället innan stängningsdags. Väl i närheten av Heberg var det tydligt skyltat och vi brummade in i årets värsta slagregnsväder. Klockan var precis 20 och det var exakt stängningstid. Vi såg folk sitta i restaurangen och käka och lyckönskade vår tursamhet. Men tji !!! Det var stängt för nya gäster. Blev omedelbart grinig, hungrig och förbannad.
Men då, upptäckte kära hustrun en annan dörr. Vi gick dit, läste några instruktioner, och vips öppnade sig tidernas super-high-tec-shop. En butik som byggde på elektronik och datateknik. Man kom in via dörrslussar med VISA-kortet, plockade åt sig de utsökt läckra laxrätterna ur kylgondoler, lade plastpåsen med laxvaror på angiven plats på en bänk och vips så stod på en dataskärm vad man var skyldig. Efter att ha betalt med kortet öppnades ytterdörren och man blev utsläppt till friheten och ösregnet. Vi letade upp en trevlig plats och inmundigade godsakerna.
En matupplevelse väl i klass med de franska köken, men mest imponerade faktiskt butiken. Vi kände oss välkomna till framtiden, trots att vi tillhör en utgående modell.
Rekommenderas till alla som passerar Falkenberg.

