Hade tänkt att ligga lite lågt i tråden och inte göra mig ovän med halva forumet, men vad tusan;
Sverige har en bedrövlig barkultur! Under epitetet "en stor stark" är vi beredda att dra i oss vad skit som helst bara för berusningens skull.
Killarna står och håller i något som ser lika livlöst ut som ett glas JO-äppeljuice redan när det kommer ur kranen - och tjejerna står och suger på sin sockrade alkoläsk med den felaktiga benämningen "Cider"...
Mörkret ligger tungt över landet - jag bevistade en tillställning igår kväll, därav denna morgonilska - Håll i er!
Dricker ytterst sällan fatöl i Sverige - egentligen är moderna kranar ett bra sätt att antingen låta kunden få sin öl på det sätt han vill ha, eller för kranansvarige att sätta sin personliga prägel på det som serveras.
Så ej Sverige! Här är det bara ett sätt att minimera kostnader och öka intäkter på - skulle pumpdjävulen ha fräckheten att släppa ifrån sig ett uns skum så stönas det och vilket bestick som helst som råkar finnas i närheten åker fram för att fösa av den oönskade moussen...
Om inte personalen gör det självmant så kan man lita på att neanderthalaren som gjort beställningen bölar: ""öhh, jag betalar inte för skum - fyll upp för tusan!"
Gårdagens tillställning var förlagd till "Hamnkrogen i Gottskär" - BEWARE!
Kranöl är som sagt inte aktuellt, men listan av flasköl var inte direkt upplyftande; där fanns Carlsberg Hof, och Carlsberg Export - en dubblering av den råfruktsmajs/rissmörja som fanns i kranarna! Alltså inte ens ett riktigt öl!
Nej, jag märkessnobbar inte - Att brygga sitt öl med mältat korn är en kostsam och omständig process som ger oss en dryck värdig namnet "öl".
Att klippa hörnen genom att barlasta mäsken med ris, majs eller vad som råkar vara billigt på världsmarknaden just för stunden är bara ett bevis för att det inte är kärleken till ölet som är drivfjädern för verksamheten utan bara simpel dyrkan av Mammon - man säljer sin själ för att tjäna en krona extra helt enkelt - eller konkurrera med
volym!
Nå, mitt urval var alltså lite begränsat under gårdagskvällen - i sanningens namn skall sägas att det även fanns en förskrämd Irländare på flaskhyllan - men jag hade redan ätit, tack så mycket...
Jag beställde ett par flaskor i olika omgångar och gjorde inget väsen av mig - jag är van vid att öllistorna är illa anemiska när jag är ute, det har hänt att vi tagit med oss egna backar till det ställe vi besökt -"Här, varsågod, detta vill vi bli serverade under kvällen -vi betalar gärna vår öl två gånger!" (brukar
inte vara populärt...)
Anyway - vid en av beställningarna igår kväll - den sista skulle det visa sig, så missade jag att säga "öl på flaska" och står plötsligt med en "stor stark" i handen...
Nåja, man vill ju inte bråka

- hur illa kan det vara; alla andra dricker ju glatt...
Det
var så illa - jag läppjade på en död dryck (inte avslagen), illa kyld och med tydligt metallbismak. Det luktade och smakade rent ut förjävligt!
Jag smyger tillbaka på baksidan av baren där servingspersonalen rusar ut och in för att diskret försöka fånga barkillens uppmärksamhet - jag vill verkligen inte bråka!
Ägaren får syn på mig och undrar vad jag vill;
"Kan jag få byta den här ölen till en flasköl istället?"
Han lommar iväg, och jag tänkte "det här gick ju enkelt..."
men när han kommer tillbaka syns det på kroppsspåket att han hunnit tänka också:
"Bara byta...?"
"Ja..?"
"Men", säger han och höjer rösten så alla runt omkring lystrar, samtidigt som han gör en svepande rörelse med mitt fulla ölglas inför de vid bardisken -
"Vad skall jag göra med den här då?"
Dumme fåne!
Jag har verkligen försökt att hålla låg profil, men om han lägger upp bollen till slag, så...
"Tja, du kan ju alltid hälla ut den - och sedan tycker jag att du skall låta någon se över din kran och det du serverar; någonting är allvarligt fel om ölen luktar och smakar så där!"
Självklart tittar alla som hört oss ner i sin öl och sniffar...
Jag vet inte vad fortsättningen blev - vårt sällskap lättade och drog, lika förvånade som alltid över svenska restauratörers ovilja att skapa glädje och stämning - jag hade tidigare under kvällen fått min calvados serverad i ett marguerithaglas; ett pikant inslag från någon okunnig säsongare, men ändå något att skratta åt.
Att krögaren själv inte förmår läsa signaler utan gör teater utav sin egen okunskap och brist på engagemang är dock inget roligt!
Ölet som dryck är äldre än vinet, och erbjuder sin tillverkare ooäännddlliiggaa möjligheter att påverka det färdiga resultatet.
Jag vill varken förringa vinet eller dess hårt arbetande producenter men öl kräver bra mycket mer respekt än vad det får i Sverige!
Man kan ju roa sig med att fråga kyparen även på en mycket bra reastaurang
"vilket öl han rekommenderar till den här rätten?"
Det brukar resultera i ett platt fall rakt i backen - ofta vet men inte ens vilka öl på den magra listan som är helmaltsöl, om man ens har några...
Sverige, Sverige...
Swedefe