... och underliga olyckor som går att skratta åt;



Till min långa lista av ihjälkörda djur kan nu läggas ett alldeles osannolikt kreatur:
Jag har kört ihjäl en fladdermus!

Stormade hem inatt längs 33;an när en fladdermus dundrar in i frontrutan med kraft.
Sure, rutan var redan spräckt från sida till sida i nedre delen, men nu small det i närheten av en stenskottsstjärna i övre delen - som snabbt utvecklade sig till ett nytt nätmönster - hela rutan ser ut som en spindel on acid har gått loss och vävt ett psykedeliskt spindelnät sida till sida, topp till botten.

Har faktiskt ännu inte klippt någon katt, hund, räv, häst eller ko, men annars har jag haft ihjäl åtskilliga av Guds skapelser:

Rådjur - massor!
Harar - en del
Kanin - 1 (Hisingen)
Grävling - 1 tyvärr
Igelkott - 1 tyvärr
Fåglar - mängder! varav
Uggla - 1 tyvärr
+ annat jag inte märkt eller kommer ihåg

Ugglan var lite trist - den satt på ett stängsel och drog i väg efter ett byte just när jag och polarna dånade förbi för att åka skidor i Norge; Tyin.
Den hade behövt ett par meter till för att få luft under vingarna och styr på sig själv, men där kom vi...
Den slog i fronten och i vindrutans överkant, varefter den singlade iväg lika graciöst som en broiler ur frysdisken - trodde vi...
Vi stannade och irrade runt med ficklampor in natten, men varken såg eller hörde den.

Vid passage genom upplysta Oslo vart det stor kalabalik - de få nattvakna bilisterna strirrade, pekade och tutade åt vårt takräcke;

"Kanske skidorna var på väg av?

Nä, men lindad kring skidstället i en grotesk ställning - med utspärrade vingar och blint stirrande ögon sitter vår vän från Bergs Kommune; Ugglan
Ståtlig pjäs, men kanske inte helt comme-il-faut som takprydnadi det naturälskande Norge...

Vad gör man? Dumma som vi var plockade vi ner Helge, men sedan då?
Man dumpar inte en pampig uggla i en papperskorg på Esso, that's for sure!
(Inkasten är förövrigt dimensionerade för att mackarna skall slippa hantera trafikdöda rovfåglar...)
Ringa Politiet? Glöm! 4 killar på skidsemester i Norge har mycket att mörka...
En värdig begraving i Helges rätta surroundings var given, men hur transportera? Bagaget var redan fyllt till bristningsgränsen (Opel Rekord -73) och att spänna fast honom på taket igen kändes bara sådär...

Det blev till att vika ihop uggleeländet så gott det gick och placera honom i knät på framsätespassageraren. Helge hade dock en anmärkningsvärd post-mortem vilja att ändå breda ut sin vingar en sista gång så det var lite råddigt att ta sig ut ur Oslo på tiden innan alla ringleder hade byggts...

Efter en mycket tyst resa ut ur byen så hittade vi ett skogsparti att begrava honom i - men det var ju tjäle i marken, så klart!

In i bilen igen och börja jaga norrut efter vettiga snödrivor för att ge Helge åtminstonde en temporär sista vila...
I gryningens första ljus lyckade vi äntligen hitta en plats för vår nyfunne - och döde vän; ett utmärkt tillfälle att dricka gravöl - igen; något passagerarna hållit på med en stund... Typ innan vi ens kände Helge...


Någon mer som vill lätta sitt hjärta, eller delge oss något tragikomiskt från sina resor?

Fyll på!



Swedefe

Fyller på själv efter att ha gjort om den tidigare posten:


Dessutom har jag klippt mulen på en älg med spegelbågen på en tidningsbil - när jag väl fick fatt i Polisen tyckte dom inte att det var något att "åka på" - trots blodspår i snön.
Hade dåligt samvete hela vintern över den hungriga älgen som fått snoken tilltryckt av min Dodge...

Hårigast av allt var den vingliga MC-åkaren på en gammal MZ just när DDR öppnade sig - jag jagade färjan i Sassnitz mitt i natten genom en allé av surrealistiskt snedblåsta träd, när plötsligt gubben på MCn bara svänger ut framför mig för att lägga sig i position för vänstersväng.
Synd bara att jag redan lagt mig rejält utanför för omkörning med marginal till den vinglige...

Det blev till att knycka till på ratten och ta honom på innern istället.
Det gick - nästan...
Min backspegel i hans armbåge, eller möjligen styrända - med en hastighetsdiff på sådär 100 blås... Jisses! Close call...

När jag vrider på huvudet så ser jag på lamporna att han puttrar vidare upp längs den nya vägen - jag hade då ingen lust att vänta in en Wartburg med avpolleterade STASI-snokar - å gubben hade väl sina skäl att verka oberörd...

Vi smet helt enkelt - bägge två, låtsades som ingenting hade hänt, jag hann med min färja, och han gjorde sig kanske en egen mosaikbackspegel av mitt glaskross på platsen, för framtida behov...?



Swedefe

Har du missat fåglarna?..... alla dessa fåglar som äter på döda djur utefter vägen, långsamma att flyga ifrån maten (tjejen hemma säger att de är som tonåringar, sega, går i väg motvilligt).....
Vi lyckades att få en stor fågel på rutan, det small till, rutan klarade sig. Fågeln gled sen upp på taket och fastnade en stund under takboxen. När vi tittade efter så var fågeln borta, men en massa fjädrar fanns kvar..

....ja detta tillhör väl kategorin värdelöst vetande....

Stahl

Stahl o jag måste varit inne samtidigt - kom nämligen på fåglarna nu i morse och började skriva om Helge, men det blev så rörigt så jag moddade hela posten - och fick iväg den minuterna innan Stahl. F'låt!


S

Skulle kolla oljan häromdan, stoppar in handen under maskeringen för att frigöra spärren - och känner något mjukt, lurvigt mot fingertopparna...




Jajamän, inpressad under nedersta ribban, osynlig för blotta ögat sitter resterna av en liten fågel - något sådant hade aaldrig hänt med pre -05 maskeringen...

Ornitologiskt intresserade kan klicka på bilden och meddela vad det är för fågel jag haft ihjäl;

Gulsparv? Pissfink? Vet för lite om fåglar, men långsamma är dom!



Swedefe