Ja, nu har det gått över en vecka sen vi sågs. Visst är det roligt att det blir så bra fast man inte känner varandra. Jag fick bevis på detta då lilltjejen vår brukar vara väldigt bunden till mig och hon stolt förklarade att hon INTE ville vara i samma golflag som käre maken eller mig
Hoppsan där tog hon ett stort steg i att bryta modersbanden. Den stora förklaringen är ju dock att hon kände sig trygg med Er alla. Sen att hon deklarerade, att hon ABSOLUT inte ville vara i samma lag som mamma för att mamma är så dålig i golf, det bryr vi oss inte om.
Maken är kaxig, han tillhörde vinnande laget MIA och talar gärna om att det vinnande laget säkert kan lära oss andra att spela golf !!Hur tacklar vi det, lag Madeleine och lag Anne???
Ja, ja... alla vet ju om att MIA-laget vann på grund av en liten jätteduktig golf-pro.. nämligen RASMUS! Vilket chamtroll! Han skall vara i mitt lag nästa gång!
2 små andra charmiga killar fanns ju också med, vilka härliga ungar till att orka vara med på allt och vilken UPPTÄCKARGLÄDJE!!! Det är härligt att se.
Lilltjejen har redan berättat allt i skolan, haft med sig fotot på Er alla, berättat att det var kul och att vi hade en kajakvakt på natten också....
Må gott allesammans!!!
Stahl
