Members only på denna storyn - och känsliga personer bör sluta läsa här och nu...


Kommer in i huset 21,40 nu på Söndagskvällen efter att ha gett hästarna kvällshö, och svärfar som råkar vara på besök säger;
"Elisabeth ringde - hon sade något om att hon ville bli hämtad i Oslo om en timme..."?

Okay...?

"Ja, jag tyckte det lät jättekonstigt, så jag försökte ringa tillbaka - men jag kommer inte fram."

Jag är inte nödbedd om det vankas "vansinneskörning"; sätter mig med glädje i bilen, hustrun skulle flyga ner från mitten av Norge, men hade en jädrigt avig routing så något måste gått snett - jag hade redan tidigare på kvällen hört om inställda flyg däruppifrån, med massiv back-log som följd.

Tempot var högt redan från början, och ungefär vid Håbygård fick jag per telefon reda på hur det låg till;
Fullskaligt kaos på flygplatsen - hustruns snillrika transfer från Gardemoen ner till Göteborg där jag ändå skulle ha hämtat upp henne mitt i natten hade spruckit big time pga inställda flighter.

Men, hustrun hade spanat in en konkurrerande kollega i röran - som hade kört egen bil till Gardemoen och flygit sista benet upp till Ålesund.

Han var visserligen inte så pigg på att köra bil i mörker, men det tog hustrun gärna på sig - sista biten söder om vårat skulle han dock få köra själv - deal!

Allt eftersom timmarna gick och kaoset tilltog på flygplatsen började det gå upp för uniformerna och scarvsarna att alla nog inte skulle kunna få plats på planen under söndagskvällen...

Man började förhöra sig lite försiktigt om någon kanske skulle kunna tänka sig att åka nästa morgon istället - mot en smärre ersättning...

Nå, norrmän har som bekant redan stålar så det räcker - så alla tittade upp i taket och låtsades som dom inte hörde.

Efter ett tag började summan stiga, och i vart fall hustruns resekamrat med rädsla för mörkerkörning började skruva lite på sig - men en överenskommelse är en överenskommelse, eller hur?

Ett plan i timmen betar av lite grann av back-loggen, men det räcker inte - plötsligt är budet uppe i 500 Euro för de som kan tänka sig att inte åka till Oslo ikväll - resekamraten ser ut som han svalt ett knippe rakblad och sköljt ner dem med kaustiksoda, men han säger inte ett knyst.

Då, just när ett plan håller på att boardas bryter sig några svenskar ur kön och börjar "förhandla" - man kan tänka sig att stanna kvar i Ålesund, men vill ha erbjudandet sockrat; man vill även ha hotellrummet betalt, samt taxitransfer bägge vägar betald, och, och, och...

Plötsligt ser min lusfräcka fru en öppning - hon reser sig helt enkelt och går förbi palavret vid incheckningsdisken; ingen frågar om biljett - man är fullt upptagen med att hantera Svenskar med hybris!

Hon tar trappan i två steg och rusar bort till gaten som håller på att stänga - "skynda dig" säger personalen.

Hustrun är ärlig nog att säga att "jag står egentligen stand-by till en senare flight" men gatepersonalen viftar bara bort invändningen - "vi har tre fria stolar - vi kan inte vänta in någon annan om det inte finns någon här nu - skynda på!"

Hon hinner få iväg två samtal - först till den tvehågsne resekamraten att hon fixat sig själv ombord och att han snabbt som attan skall hugga på budet om 500 EUR för att stanna kvar - och sedan samtalet till mig med begäran om att bli upphämtad i Oslo.

Det är här som den lede far i mig - att blåsa till Oslo på en timme klarar inte ens jag - men jag är en god bit på väg, och här finns ändå en chans att bli en vinnare;
Det är knappast troligt att hustruns incheckade bagage har hamnat på en kärra hon själv inte är officiellt listad på; om hon får vänta en timme eller så på väskan uppe på Gardemoen så är chansen stor att vi träffas ungefär samtidigt på nere på Oslo central dit flygbussar/tåg skyttlar.
Fjäder i hatten för mig isåfall!

Grundtempot ligger redan högt - jag skall inte trötta er med mellantider och hastigheter, men efter ha pyntat bompengen för Svinesundsbron så halar jag fram telefonen för att räkna snitthastighet , (Ja, jag veet...)

När jag tittar upp så är det onödigt mycket gula ljus framför mig...

Totalkontroll - bommarna fällda på den Norska sidan - alla bilar skall in på kontroll...

Elände! Jag tar zig-zag spåret mellan bommarna med god fart och satsar upp mot Tullkontrollen - den sista hastighetsskylten jag ser säger "30 km/h" - och det är väl något sådant jag håller när jag intar hallen...

Personalen ser hur skärrad ut som helst när jag dundrar ner i gropen - det smäller rejält i hjulställen i kanten till kontrollplatsen, och jag hissar ner både min ruta och den svarta bakom mig.

Detta är en manöver som brukar uppskattas storligen av Svenska tullare som inte längre får stoppa bilar, utan bara måste stå och "titta på" - dom bruka heja och tacka när man kör förbi - dom härna nissarna studsar till och verkar tycka att bara det bara är ändå mer misstänkt...

"Var brinner det?" är deras första, avvaktande fråga.
"Ingen aning", svarar jag med ett brett flin - "men jag skall se till att vara först på plats!"

Ändå mer avvaktade tullare...

Till saken hör att bilen är försatt i "stealth-mode" - bägge solskydden nedfällda mitt i natten, och främre nummerskylten uppknycklad i en alldeles omöjlig postition...

Så börjar frågorna; Varifrån?, Vart?, Varför? Något att förtulla?
Precis när jag svarar "nej " så kommer jag på att - herregud! - bakluckan är ju fylld med prover inför nästa års kollektion...

Jag har ju knôkfullt med grejer som inte borde korsa gräns!

Det är bara att ta tjuren vid hornen och säga som det är - jag stack iväg på en blixt-tripp och glömde totalt bort mig!

Nu börjar Tullarna yra om att det skall upprättas lastlista och utfärdas
T-1 dokumet - men jag veet att det är en kilometerkö uppe hos gränsspeditören.. Buääää!
Nu sjunker snittet - här spricker planen att vara "snabbare än flyget" - Scheisse!

Plötsligt flyger den korrekta tulltekniska termen genom mitt huvud - "Textile samples of no commercial value - not för re-sale"
Jag yttrar dessa magiska ord, samtidigt som jag kör in armarna under högen med grejer och säger; " Hörrni - jag kan dumpa grejerna här hos er så länge - jag är tillbaka om någon timme; skall bara hämta hustrun i Oslo så är jag strax nere igen!"

"Nei for helvitte!" blir svaret - kjör, bare kjör!

Snabbt tillbaka bakom ratten - men under hela detta besök har en och samma kvinnliga tullare stått och blängt surt på bilens front - och jag kan bara inte hålla mig;
Jag blinkar glatt med helljuset och säger:"Det er i orden - i Sverige er det tillatt med fire strålkastare"!

"Ja, nu var det ikke lysena dina jag kikt på - men jag antar att du vet hur skilten din ser ut...?"

"Jada!" "Ha det!" säger jag med mitt allra soligaste leende...

Utanför kontrollhallen står två Politi-patruller och kikar på showen, men vad skall dom göra?
Dom är ju ditkommenderade för att hand om riktiga brottslingar, och kan knappast punktmarkera mig hela vägen upp till Oslo...


Nå, hustruns väska var med på samma plan som henne ändå - hon var på centralen 45 minuter före mig, men jag hänger inte läpp för det; det var en kul tripp så länge den varade - prick 6 timmar elapsed time för hela rundresan start till stopp inklusive tankningar och Tullshow.

Swedefe

Ja vilken söndag du fick då! Det är väl det som gör allting lite mer spännande. och att få diskutera med tullare är väl kul

Undrar ändå hur många äkta män skulle ge sig iväg för att hämta kära hustrun i Oslo? så där helt plötsligt. Jag tror bestämt att min käre make skulle be mig stanna kvar en natt och ta nästa passande anslutning hem.

Ni andra, skulle Ni?

Stahl

Visserligen är jag vääldigt förtjust i min fru, men bakgrunden
är lite gråare än så;

Hon bokade resan lite sent, så normal flygning via CPH eller OSL skenade iväg i hiskeliga summor - däremot fanns fortfarande chansen att boka billigt via Norskt inrikesflyg - med egen transport till och från Gardemoen.
Resan upp gick med 200-kronors buss, så det var okay...

Eftersom hon har jobb o möten bokade på Måndag så bara måste hon hem -annars hade det varit hur intressant som helst att hoppa på de 500 Eurona som utlovades och komma hem lite senare.

Men, att åka ner till Oslo utan de 500 Eurona och ändå riskar att missa sista anslutningen hem var inte lika intressant - pengamässigt kostade ändå inte min blixtutryckning mer än transfer och extra hotellövernattning i en av världens dyraste städer...

Åsså var det skôj!



Swedefe

Att

Ditt liv är sååå intressant, och mitt liv är sååå tråkigt.

Min santa skjutsar nästan bara omkring hustrun till och från jobb, affärer och stall med barn osv. inga eleganta "rescues" mitt i natten, inga långresor med helljus timtal i sträck.

Själv kommer jag bara nära santan när den ska tvättas, tankas eller städas.

F-n vet om jag inte skulle "sno" santan i natt och åka till Säve flygplats bara för att kolla om någon behöver skjuts. Fast Säve stänger 22:00, så det blir nog att sitta kvar här och leva sig in i dina målande berättelser.

Tack Swedefe, för att Du förgyller min vardag, med Din existens.

Santaclaus skrev:Ditt liv är sååå intressant, och mitt liv är sååå tråkigt.

Sade han som drog till Kroatien på höstsemster med husvagn o allt!



Kan berätta att livet blev onödigt intressant tidigare idag - håll utkik efter tråd med rubriken "Hur mycket tål bakrutan, egentligen...?"

Inlägget behöver illustreras med bilder, därför dröjer det någon dag innan det kommer upp, men stay tuned!



Swedefe

Sade han som drog till Kroatien på höstsemster med husvagn o allt!

Tyvärr måste jag meddela att husvagnen inte var med på resan, eftersom boendet var så billigt på plats (läs:hustrun tyckte det var onödigt).

Kortfattad reseskildring kommer inom kort.